Litet lexikon om vad olika textila material har för ursprung

Texten är hämtad från bilagan: Dina Kläder publicerad i Råd och Rön nr 5, Maj 2003.

Våra kläder görs av naturfibrer, konstfibrer eller en blandning av båda. Naturfibrerna kommer från växtriket, som till exempel bomull eller linne, eller från djurriket, som ull. Naturfibrerna är sköna att ha på sig och blir inte så lätt fuktiga i värme, men håller dig också varm i kyla. De skrynklar lätt och kan krympa.

Konstfibrerna kom efter andra världskriget. De tillverkas av olja eller av naturprodukter, som pappersmassa. De syntetiska konstfibrerna är starka, de skrynklar inte lika lätt som naturfibrer och krymper inte heller som de. Däremot kan det bildas noppor på plagg av konstfibrer. De tyger som noppar sig mest är blandningar av viskos/polyester och ull/akryl. Trikåtröjor av bomull/akryl noppar sig också lätt. Det är inte så mycket att göra åt nopporna mer än att plocka bort dem för hand. Noppor av ull slits som regel av så småningom.

Bomull

Bomull är ett naturmaterial där fibrerna som täcker bomullsplantans frökapslar tvinnas till tråd. Bomullstyger varierar mycket i vikt och kvalitet från mycket tunna, glest vävda till tjocka med lugg som sammet. Tål tvätt upp till 95 C. Tar upp fukt, skrynklar lätt. Kan obehandlad krympa mer än 10 procent.

Lin

Lin är en växt där linfibrerna sträcker sig i strängar inne i stjälken. Det är en dyrbar och tidsödande process innan man kan spinna och väva linnetyget. Linnet har en vacker glans och känns skönt och svalt i värme. Tål inte tvätt varmare än 60 C. Skrynklar lätt och krymper, blir sladdrigt om det torktumlas.

Ull

Ull från får är den vanligaste fibern från djurriket. Ull och ylletyger innehåller mycket luft och håller därför värmen bra. Kan ta upp fukt utan att kännas våt, stöter också ifrån sig väta. Ullfibrerna är täckta med små fjäll som hakar i varandra i vått tillstånd. Ylle utan behandling krymper därför lätt. Tvättas skonsamt i 40 C för hand eller i maskin om det står så i skötselrådet. Inte skrynkelfritt men hänger ut sig bra. Kan med fördel centrifugeras, men ska inte torktumlas. Undvik tvättmedel med enzymer.

Silke

Silke är en naturfiber som kommer från fjärilslarver. Sidentyger tar upp mycket fukt och känns svala på sommaren och varma på vintern. Kvaliteten på tygerna kan variera mycket. Känsliga för nötning, ljus och svett. Tvättas skonsamt, inte varmare än 40 C. Kan inte torktumlas. Undvik tvättmedel med enzymer.

Rami

Rami är en naturfiber. Påminner om lin till utseende och egenskaper, men är billigare. Blandas ofta med bomull.

Polyester

Polyester är en syntetfiber. Stark, skrynklar inte, håller formen bra. Blandas ofta med ull-, bomull- och viskosfibrer. Blir lättskötta tyger som knappt behöver strykas. Kan tvättas i 60 C.

Polyamid

Polyamid eller nylon är den mest kända syntetiska fibern, tillverkad av olja. Stark och skrynklar lite, men dålig på att ta upp fukt och påverkas lätt av solljus. Kan tvättas i 60 C.

Elastan

Elastan, som också heter Lycra, är en mycket töjbar och elastisk syntetfiber. Kombineras alltid med andra material och används i till exempel byxor, tröjor och baddräkter.

Akryl

Akryl är en av de vanligaste syntetiska fibrerna, inte lika stark som de övriga men tål solljus mycket bra. Ska helst tvättas i 30 C men tål upp till 40 C.

Viskos

Viskos kallades förut rayon. Konstfiber som är tillverkad av cellulosa. Tar lätt upp fukt och är behaglig att ha på sig. Obehandlad skrynklar den och krymper i tvätt. Blir oftast ren i 40 C, men tål högre temperaturer.

Modal

Modal är en konstfiber, tillverkad av cellulosa. Har liknande egenskaper som bomullen och finns ofta i en blandning med den.

Syntet och bomull när du tränar

När du tränar och svettas är det bäst att ha en tröja av syntet närmast kroppen som inte suger åt sig fukten utan leder den vidare. Utanpå det en skön bomullströja som tar upp det våta. Samma princip gäller när du sportar utomhus. Underställ i syntet som håller sig torrt och inte kyler och sedan lager på lager med bomulls- och eventuell ulltröja som värmer.

Så förändras fibern

Gunilla Jönsson står för ett gediget textilkunnande. Hon chefar sedan ett antal år för Textil & Läderlaboratoriet i Stockholm.

– I dag skapas sällan några nya textilfibrer, säger hon. Vad man gör är att förfina de fibrer som redan finns och ge dem nya egenskaper.

Mikrofibrer är ofta polyester där man gjort den ursprungliga fibern väldigt, väldigt tunn. 10 000 meter av fibern väger ett gram. Den ger tyger som blir mjuka och följsamma. och släpper igenom kroppsfukt.

Goretex är exempel på märkesnamn

Det är en tunn folie med små, små hål som ”andas” och som kombineras med ett tyg. En Goretexjacka släpper igenom kroppsfukt samtidigt som den är vattenavvisande. Du blir inte våt av kroppsfukten som i ett vanligt, plastigt regnställ. Det här är dock en funktion som kan förstöras om man använder sköljmedel när man tvättar plagget.

– Men reklamen som säger att den kan andas är också överdriven, det är ju bara levande varelser som kan göra det, säger Gunilla Jönsson.

Hon tycker att det gått troll i de nya materialen. Visst kan de vara praktiska för den som sportar mycket, men är en Goretex-jacka eller motsvarande för 3 000–4 000 kronor nödvändig för att gå till skolan i? Knappast.

– Betala inte i onödan för ett plagg, säger Gunilla Jönsson. Fråga dig vad du behöver för funktion. Behöver du verkligen en high techjacka?

Nu är det stretch i nästan alla byxor

Jätteskönt att byxan ger efter när man rör sig. Det är några procent elastan – eller Lycra som det också heter – som ger frihetskänslan men också minskar slitstyrkan. Sportkläder har också ofta inslag av elastan så att de sitter snyggt och slimmat på kroppen. Men maskor löper lätt i de här tunna materialen. Kolla att de är sydda med ordentlig sömsmån, tipsar Gunilla Jönsson.

Lycra finns även i baddräkter och badbyxor

Hur många har inte råkat ut för att baddräkten tappat både färg och form efter solandet på charterresan eller simturerna hemma i bassängens klorvatten? – Det är inte acceptabelt. En baddräkt eller badbyxa i pastell och neonfärger har svårt att hålla färgen. Mitt råd inför semesterresan är: Köp en svart eller mörkblå baddräkt!
Simbaddräkter utan elastan. För dig som tränar mycket i klorbassäng finns särskilda simbaddräkter som inte innehåller elastan. De håller formen bättre har tester visat.

Bomullsskjortor och -blusar är ofta skrynkelfribehandlade

När man skrynkelfribehandlar tyget binder man molekylerna i fibern, så att de inte kan röra sig lika fritt. Tyget blir mindre slitstarkt av kemikalierna man använder. Och skrynkelfritt? – Nja, inte riktigt. Men det ska åtminstone vara lättstruket, säger Gunilla Jönsson.

Så här görs dina kläder:

Det sliter på människorna …

Mer än hälften av de kläder som säljs i svenska butiker i dag tillverkas i Sydostasien. Journalisten Carina Carlström har i Råd & Rön och i sin bok Världen i din ficka berättat om hur hon besökt leverantörer till de svenska butikskedjorna i Kambodja, ett fattigt land där textilindustrin just startat. Hon berättar om hetta och damm i dåligt ventilerade sysalar, om unga kvinnor som tvingas jobba långa arbetspass för att få ihop till sin existens, om trakasserier från arbetsgivare och om otrygga arbetsvillkor.

Filmen Vi handlar. Vem betalar? från Fair Trade Center av Kristina Bjurling och Lotta Ekelund beskriver en liknande verklighet i den sydindiska staden Tiripur, centrum för textilindustrin, där många leverantörer till de svenska butikskedjorna finns. Vi möter arbetare som handskas med farliga kemikalier med bara händerna, som kliver ner i färgbad och andas in giftiga ångor i garverierna.

Kräv bättre villkor för arbetarna

Det är lätt att känna sig uppgiven av sådana här rapporter. Måste jag avstå från att köpa kläder från Sydostasien? frågar du. Nej, en köpbojkott skulle slå hårt mot de arbetare vi vill hjälpa. För de asiatiska länderna har textilindustrin varit första steget ut ur fattigdom. Vi måste i stället kräva bättre villkor för arbetarna.

Kampanjen Rena kläder, Clean Clothes Campaign, från Nederländerna var med om att starta debatten i Europa om kläderna som importeras från lågprisländerna. De lanserade i mitten på 90-talet en uppförandekod, etiska krav på arbetsplatserna. Arbetarna ska ha rätt att organisera sig fackligt, ha rätt till en lön som det går att leva på och lagenlig arbetstid. De ska ha rätt till en säker arbetsplats, de ska inte diskrimineras, inget tvångsarbete ska förekomma och inget barnarbete. Kraven grundar sig på fn-organet ILO:s konventioner. Det var också de krav som flera svenska klädkedjor byggde på när de några år senare skapade egna uppförandekoder.

… och på miljön

Vår konsumtion av textilier ökade explosionsartat efter andra världskriget. Syntetfibern kom och vårt välstånd växte. I dag förbrukar vi i genomsnitt nio kilo textilier per person och år. Men som all annan konsumtion är den orättvist fördelad i världen. I Sverige förbrukar vi 24 kilo per person och år, i usa betydligt mer, i Afrika och Asien mindre.

Hälften av våra kläder tillverkas av bomull. Den odlas framför allt i Kina, Indien och usa och alltmer på jordar som inte är de bäst lämpade för bomullsodling. Man använder en stor mängd bekämpningsmedel, mycket mer än till någon annan odling.

I bomullsodlingen använder man också mycket handelsgödsel som bidrar till övergödningen av vattendragen. Den fosfor som finns i gödseln innehåller tungmetaller, framför allt kadmium, som tas upp av grödorna.

Mer än hälften av bomullsodlingarna i världen konstbevattnas. På många håll har man överutnyttjat vattenresurserna och använt grundvattnet. Bomullsfält har på så sätt förvandlats till saltöknar. Men det finns alternativ, ekologisk bomull har börjat odlas på flera håll i världen. Den odlas fortfarande i mycket liten skala och står inte ens för 0,1 procent av världens bomullsproduktion. Men mängden ökar och ekologisk bomull odlas bland annat i Peru och några länder i Afrika.

Australien är världsledande när det gäller ull till industrin. Fåruppfödningen i stor skala har lett till skogsskövling och överbetning så att jorden lämnats bar, utsatt för erosion av vind och vatten. Marken torkar ut och öknen sprids.

Man använder också mycket bekämpningsmedel mot de parasiter som fåren angrips av.

Syntetfibrerna utvinns av fossil olja som ju är en ändlig resurs. De ingår inte i ett naturligt kretslopp, som naturfibrerna. Oljeutvinningen medför växthusgaser och försurande ämnen. Själva tillverkningen av fibrerna orsakar också utsläpp av flyktiga organiska föreningar och andra hälsofarliga ämnen.

Tygerna färgas och bleks

Textilindustrin är en av de industrier som använder allra mest kemikalier. Tygerna bleks och färgas och behandlas med olika ämnen för att inte krympa eller skrynkla. För ett kilo textilier går det i genomsnitt åt ett kilo kemikalier. I Sydostasien, där så mycket av våra kläder tillverkas, används fortfarande ämnen som är farliga både för hälsan och miljön och som sedan länge är förbjudna i Sverige och andra eu-länder.

Varför inga miljömärkta kläder?

(OBS detta är uppgifter från 2003/kommentar från Vänersborgs Naturskyddsförening)

Det går inte att sälja ett tvättmedel i dag som inte är miljömärkt. Det finns miljömärkta hemtextilier som lakan, handdukar, gardiner och möbeltyger. Men miljömärkta kläder är det fortfarande svårt att hitta ute i butikerna. En klädkedja har lanserat etiketter där det står ”innehåller ej farliga azofärger”. – Men det man vill ha är ju etiketter som talar om vad plagget innehåller i stället, säger Barbro Gustafsson, Kemikalieinspektionen.

Utslag och irriterade slemhinnor

I Sverige kom i början på 90-talet rapporter från butiksanställda som fick utslag och irriterade slemhinnor när de handskades med kläderna hela dagarna.

När Kemikalieinspektionen i mitten på 90-talet fick i uppdrag av regeringen att granska vilka kemikalier de importerade kläderna innehöll, var branschen till en början ovillig att diskutera saken. Men tester som IFP research AB gjorde på cirka 1 000 importerade plagg visade att nära hälften innehöll skadliga ämnen, rester av bekämpningsmedel, azofärger och tungmetaller. Låga halter men ändå tillräckligt för att ge känsliga personer problem.

– Som svensk myndighet kan vi inte ställa miljökrav på andra länder, säger Barbro Gustafsson. Men vi kan ställa krav på att de varor som importeras hit inte innehåller giftrester. De innebär ju också ett miljöproblem här när vi en gång gör oss av med kläderna. Textilimportörerna har sammanställt en inköpsguide för sina medlemmar. Här listas de kemikalier som det inte ska få finnas kvar några rester av i kläderna, som till exempel formaldehyd, kadmium, pentaklorfenol, ftalater och antibakteriella ämnen.

Kravlistor

De stora klädkedjorna som h&m, Kapp-Ahl, Lindex och Indiska har egna utökade kravlistor på kemikalier som inte ska finnas i kläderna de importerar. Att kraven uppfylls kontrolleras genom certifikat eller stickprovsvisa laboratorietest. Men som konsument kan du fortfarande inte se i butiken om just det plagg du väljer är giftfritt. – Vi har valt att ta ett bredare grepp så att alla våra kläder uppfyller listans krav i stället för att miljömärka en del av vår kollektion. Vi tror vi gör mer nytta för miljön på det sättet, säger Ingrid Schullström, H&M. KappAhl är den enda av kedjorna som säljer miljömärkta plagg, babyplagg med eu-Blomman och knappt 10 procent av sortimentet är märkt med Öko-Tex, branschens märke för giftfria kläder. Om du inte hittar någon märkning på kläderna, fråga personalen i butiken! Kräv att få veta om några farliga kemikalier finns i plagget.

Uppförandekoder: Kräv oberoende kontroll

Klädkedjorna har egna inspektörer som kontrollerar att leverantörerna uppfyller kraven i deras uppförandekoder. Det finns internationella standarder för hur inspektionerna ska gå till. Ändå stöter man på en hel del problem. Butikskedjorna har kritiserats för att de bara kräver att arbetarna ska ha lagstadgad minimilön, inte en lön som det går att leva på. – Företagen skyller på att de är inne i en förändringsprocess, säger Henrik Lindholm, Fair Trade Center, en organisation som arbetar för etisk handel. Men hur lång tid ska den ta? De kan förhandla om leveranser och priser, då måste de kunna förhandla om löner också. Men den främsta kritiken gäller att företagen kontrollerar sig själva, någon oberoende kontroll finns inte.

Dresscode

Dresscode är ett försök att skapa en oberoende organisation för kontroll som Rena Kläder, flera fackförbund, de stora klädkedjorna med flera står bakom. Projektet har för närvarande stoppats av facket.

– Man skulle bli för beroende av företagen eftersom de skulle betala för kontrollerna, säger Mats Svensson, Industrifacket. Den bästa kontroll man kan få är fria oberoende fackföreningar som tecknar kollektivavtal med arbetsgivaren. Först när anställda och arbetsgivare kan teckna avtal på lokal nivå kan vi tala om verklig uppföljning och kontroll.

Renée Andersson, som varit projektledare för Dresscode, tror fortfarande på idén och att den kommer att genomföras. I Holland till exempel har man redan kopierat Dresscode-förslaget och startat en oberoende organisation. Hon tror också att du som konsument har stora möjligheter att påverka klädföretagen.

– Ställ frågor i butiken, säger hon. Har ni en uppförandekod? Hur kontrolleras den? Vilka förbättringar har den inneburit? Om inte försäljaren vet kan du vända dig till huvudkontoret. Ställ krav särskilt på alla de företag som ännu inte antagit någon uppförandekod.